Nej jag dissar inte. Det gör jag inte. Jag har inte ens börjat skriva på min nya blogg om det är det någon nu skulle oroa sig för. Jag klurar just nu, franskaklur när den är som bäst...Och nu fick jag hjälp av käre Julia i min klass. Tack.

Fredagen var sorlig, begravningen var fin. Salem Al Fakir kom och sjöng den finaste sången. Sen satte han sig på sin plats och började gråta. Jacks mamma läste upp en finfin dikt, som var lagom. På alla sätt. Lagom allt. Den var perfekt(även om jag ogillar ordet perfekt)

Snart ska jag se Erik&Mackan, för de är riktigt sköna, och även om jag känner att jag aldrig kommer åstakomma något just nu, eller att något spelar roll, så får de mig alltid på glatt humör! Roliga pojkar.