Tidningen låg på bordet. Precis som hon hade lämnat det för flera månader sedan. Den var blekt och mat-Tinas glada ansikte på framsidan såg trött och bortglömt ut. Hon drog sakta fingrarna över tidningen och hon kände på dammet mellan tummen och pekfingret. Tunt och smått. Litet. Nästan som om det inte existerat. Hon drog av resten av dammet mot den smutsiga duken som också den såg sliten och blekt ut. Hon lyfte på det för att jämföra med undersidan. Jo, den var mycket blekt. Stolarna stod prydligt under bordet och matrummet såg ut precis som hon hade lämnat det. Resten av huset likaså. Skillnaden var allt damm, smuts, döda insekter, spindelväv och resten av det som gjorde att det såg ut som om det var flera månader sedan hon var här. Men det var det ju också. Hon kikade försiktigt ner i den lilla tekoppen som stod mitt på bordet med besvärad min. Hon kunde än så länge bara gissa vad som hade samlat sig däri. Och helst av allt ville hon inte veta. Men nyfikenheten fanns där och kunde inte döljas. Hon kom på sig själv med att le när hon såg hur möglet hade spridit sig otroligt mycket i den lilla tekoppen. Ingenting spelade längre roll. Dåtiden spelade längre ingen roll, men varför skulle den när man bor i ett hus där tiden står still.

Jag har bestämt mig för att inte vara anonym. Om det var det jag var. Det är inte så att jag tänker säga mitt namn och inte heller tänker jag lägga ut några foton på mig själv. Nej. Utan de som vet vet och de som inte vet kommer få reda på det när jag länkar till bloggen på facebook. Jag tror att det blir så nu. I alla fall så känner jag att jag vill ha lite fler besökare och jaja. Ja. Så får det bli. Jo vad annars.

Solen värmer min rygg. Vinden blåser mitt hår. Håret fastnar i mitt ansikte men det gör ingenting. Folk är glada. Och vattnet leker leken med vinden. Toner och röster. Solen skiner varmare än någonsin. Smultron plockas. Blommor plockas. Barnen skrattar. De leker. De njuter. Kransar skapas. Folk dansar med vinden och njuter av den varma och sköna dagen. Av glädje och lycka. Och orkesten spelar Den blomstertid nu kommer, på såg.

Jag har bestämt mig nu. Jag har bestämt mig för att det kommer bli bra nu.
Jag har gjort mitt beslut. Och jag vet mycket väl att det kommer att gå bra, och du.
Jag har bestämt mig för länge sedan. Det ändrar ingenting, även då jag saknar dig.
Jag vet att det är det rätta. Och jag hoppas på något, hoppas att något inte sviker mig.
Jag lämnar oss bakom. Jag lämnar allt nu. Hela världen är redo. Men inte du.
Men jag vet mycket väl. Att det finns någon för dig. Kanske sedan. Kanske förut. Kanske nu.

 

När problem uppstår löser vissa det medans andra försöker leva med det. Jag vet inte vilket sätt som är det bästa.

Under sommaren kommer det finnas en fototävling på husmanhagberg.se där man kan skicka in sin sommarbild och tävla om en Nikon D3000. Tävlingen slutar den 20 Augusti och alla får vara med! :)))

Den går och går. Och så önskar jag mig tillbaka. Men varför vet jag inte. Och jag vet att jag inte kan åka tillbaka. Men jag önskar jag kunde. Men varför vet jag inte. Det finns någonting där. Som jag vill uppleva igen. Som jag vill ändra. Men det går inte.


Tid.

Om livet skulle vara annorlunda skulle livet inte vara som det är nu. Såklart. Och jag vill uppleva det andra också. Det som hade hänt om jag gjorde den ena saken istället för den andra. Eller om jag hade blivit uppfostrad på ett annat sätt. Eller om jag hade varit smartare. Eller dummare. Eller snällare. Vad hade hänt om mina föräldrar bott kvar i täby. Jag hade aldrig träffat de människor jag träffat nu och hela min värld skulle vara annorlunda. Om ens min värld skulle existera. Om mina föräldrar bott kvar i täby hade de kanske inte velat ha ännu ett barn. Jag bara tänker. Och hur. Och vad skulle hända? Jag vill veta det som jag kunde veta, som jag hade möjligheten att veta om allting bara hade varit lite annorlunda.

Jag älskar att gå till tandläkaren och hatar att shoppa. Gjorde båda idag.

1. Tandläkaren är kul får att du får man veta att man har fina och bra tänder plus att dem gör dem bättre!

2. Shoppa SUGER! Man stressar runt och letar efter det man letar efter utan att hitta det. Benen värker. Magen värker. Fötterna värker. Och blåsorna på foten värker. Det enda man gläds av är när man kommer hem och kollar på de 'fynd' man har gjort. Om man har gjort några.

Jag älskar solen. Men hatar den ibland.

Nej vad härligt.
Att sommaren är här.
Sommaren, sommaren är här!
Jag har saknat dig sommar.
Men nu är du här.
Äntligen, äntligen här!

Jag kollar på massa tv-series avslut. Ja när de spelar in en sista grej för att säga hejdå. Och alla bar gråter och säger hur mycket de betyder för varandra och hur mycket de älskar varandra och det är så sorgligt!

Jag njuter av livet. Eller försöker. Jag drömmer, för att jag vill. Jag önskar på något annat. Men jag vet att det kanske inte blir bättre än såhär.