Klicka HÄR

För den här bloggen kommer det bli lösenord på

Harry potter och dödsrelikerna del 2 har jag inte sett. Kommer förmodligen inte se den heller på ett tag. Jag har dessutom inte ens sett del 1. Grejen är den... Att jag är inte intresserad av Harry Potter, and it's not you, it's your personality. Nejmen ärligt, min gräns vid fantasy går nånstans vid pokémon! Eller möjligtvis twilight. När jag skulle läsa första HPboken så somnade jag typ, och det kanske berodde på att våra harry potter böcker som vi har hemma är helt utslitna, men om jag ska vara ärlig så... I dont think that was the reason. Star Wars kan jag väl lika gärna nämna när jag ändå håller på att tracka klassiker. Alltså va? 6 filmer eller hur många det nu är om en grön figur med roliga öron och hans vänner som försöker rädda galaxen. Inte min grej heller. May the force be with you.

Hejsan Hejsan och förlåt. Förlåt för jag inte skrivit. Förlåt för att jag övergav er. Men jag orkar inte blogga mer, speciellt inte på den här jävla emobloggen. Trackar mig själv lite, självklart. Jag vet inte, 2011 har varit pissjobbigt för mig och därför känns det ännu jävligare att trycka ner mig själv i ännu mer depp genom att ens ha bloggen. Men pga av mycket tankar och tristess så SKA jag fortsätta blogga, tyvär inte på denna himmelska (djävulska..?) blogg. Jag ska starta på nytt. Som ni kanske (?) märkt har jag inte heller bloggat något på min andra blogg...det är för att jag inte orkat det heller. MEN! Det ska jag börja med nu, men inte förrän jag skaffat en ny header med min nya frilla!

Så det får ni vänta och sukta efter, om det inte är så att ni redan känner mig och sett min frilla...

Kan ju berätta lite om veckan. Har varit trist, förutom att jag och mina kompisar var på Skansen i tisdags, vi kom till 10 i 10 innan det öppna, fuskade oss in med några som var först i kön, och fick riktigt bra platser. Jag tog foto med Månsan, pratade med Per Andersson och vinkade och skrek glatt till Veronica Maggio (fick tyvärr inte träffa henne efter eftersom hon var tvungen att dra, gjorde mig sad... :( ) 

Annars så...ja inte så mycket mer.
Vi kanske hörs snart!

- En lat jävle som inte orkar med mig själv och min lathet
- Rädd för fåglar
- Facebooknörd (men hey, vem är inte?)
- Väldigt lycklig just nu eftersom min lilla älsklingstjej är lycklig <3

Måste lyssna sönder en låt..

Nej jag dissar inte. Det gör jag inte. Jag har inte ens börjat skriva på min nya blogg om det är det någon nu skulle oroa sig för. Jag klurar just nu, franskaklur när den är som bäst...Och nu fick jag hjälp av käre Julia i min klass. Tack.

Fredagen var sorlig, begravningen var fin. Salem Al Fakir kom och sjöng den finaste sången. Sen satte han sig på sin plats och började gråta. Jacks mamma läste upp en finfin dikt, som var lagom. På alla sätt. Lagom allt. Den var perfekt(även om jag ogillar ordet perfekt)

Snart ska jag se Erik&Mackan, för de är riktigt sköna, och även om jag känner att jag aldrig kommer åstakomma något just nu, eller att något spelar roll, så får de mig alltid på glatt humör! Roliga pojkar.

Jag har bestämt mig för att köra på en ny blogg (höhö igen) men jag kommer nog ha kvar den här. Den nyare blir lite såhär...jaig, jag menar, den här bloggen är typ såhär, jaig mer såhär i mitt huvud. Såhär. Vi får se hur det blir, men håll utkik. Typ.

Jag saknar så himla mycket saker just nu, medan jag ser fram emot andra saker. Men nuet, är inte okej. Just nu skaver hela jävla min mun och det gör satans ont eftersom jag fick tandställning igår. En sak jag är pretty glad för är att jag börjar få ganska många besökare. Det är ju alltid kul. Välkomna hörni, hoppas ni stannar.

Det känns på något konstigt sett som om jag inte längre har någon framtid. Alltså att nästa vecka är det så, och veckan efter det är det så. Ja okej. Men det känns inte som om det kommer bli så. Jag kan känna att okej, på torsdag ska vi ha So prov, på torsdag ska vi ha spexfoto. Men nästa vecka känns tom, och inte för att jag inte har något att göra, utan för att...jag vet inte. Är det såhär det är att leva i nuet, eller vad?

Jag blev grymt ledsen när jag märkte att de har tagit bort ditt bord i entrén. Det var som om du fortfarande fanns i skolan. Men nu känns det som om du ska vara borta ur mitt huvud. Att skolan tycker att nu får det räcka. Men du försvinner aldrig.

Oskar är bra. Daniel är bra. Men Snook är bäst.

Du vet säker vem Oskar Linnros är, eller vem Daniel Adams Ray är. Men visste du att de har sjungit tillsammans? Förmodligen. Visste du om vilka Snook var innan de splittrades?

Min musikvärld vore perfekt om Kihlen och Big Danne kom tillbaka till Snook. De är grymma ensamma, men jag saknar Snook- jag som aldrig lyssnar på rap har äntligen lärt mig att älska det(eller...älska Snooks rap, rap som faktiskt har mening). Det var nog från Snook jag lärde mig att älska svenskt. Svenska låtar, artister, filmer, skådespelare. Jag vet att jag alltid tyckt att Oskar och Daniel låter (på deras röster) så svenska, och att det är så "riktiga svenskar" låter. Haha, och Danne som inte är född i Sverige. 
En av mina drömmar är att träffa Daniel och Oskar tillsammans med nån kompis. Det vore grymt!

Nu känns det som om något saknas. Det känns som jag borde träffa någon som jag inte träffat på jättelänge. det känns inte så bra. Om du vet vem du är, kontakta mig snarast, jag kan nämligen inte själv komma på.

Äntligen är det lov. Frihet. Och det är det vi blir glada för.

Igår va det lucia och det var mysigt. Molly i min klass var lucia och hon var riktigt fin och duktig (: Och det menar jag verkligen, haha.
Har inte mycket att säga nu. Snart är det jul. Det ska väl...bli kul. Hihi rim. Nejmen seriöst, jag är trött låt mig va! Gå härifrån och sluta störa.

Jag skriver om något roligare/intressantare imorgon.

PS. Idag hade vi sex&samlevnad (: DS.


Google is a friend om mine

Vi håller på med deckare. Åh herreguud vad jag har ändrat och fixat och ändrat och fixat på in deckar, icke roligt kan jag säga dig. Den blev inte så bra, det blev den inte. Jag kan verkligen inte skriva deckare. Men jag tänker ändå lägga ut den, typ imorgon, eftersom jag inte skrivit något på åratal. Så får det bli. Tack och hej.

Har ni tänkt på hur man önskar massa saker som man vet aldrig kommer hända. Som man önskar så innerligt mycket, men förstår vid samma stund man vet det, att det aldrig kommer slå in. Det har fastnat i mig. Ingenting känns möjligt även hur gärna jag skulle vilja att det var så. Det är så hemskt. Så orättvist. Jag hatar det. Inte rättvist.