Vas.

Hon sätter sig på bänken i den lilla busskuren. Och det är inte förrän då som tårarna börjar rinna. När hon var på botten, när hon trodde att hon inte kunde sjunka längre, då drunknade hon i skam och rädsla.
Skam, skam för sig själv. Hon skämdes för den hon var, och hon skämdes för hur hon såg ut.
Rädsla, rädsla för världen. Om en person kunde få henne att gå under, vad kunde då världen göra. Förmodligen krossa henne så hårt att hon aldrig skulle komma upp igen. Så att hennes självförtroende och hennes självkänsla återstod i små bitar, som skulle vara omöjliga att laga. Som en kristall vas som du tappat i backen. 
Det var när hon trodde att hon inte brydde sig, när hon trodde att hon var som säkrast. Det var då hon sjönk till botten och drunknade.


Man borde få slåss.

Man borde få slåss om nån är elak.

Källa

Ny header.

Som ni förhoppningsvis ser har jag en ny header. Dem som inte ser den så fick jag ett tips från Biancas blogg att klicka på F5 ;)


Lost.

Bara för att det gör ont.
Betyder inte det att jag är sårad.
Betyder inte det att jag inte fick vad jag förtjänar.

Bara för att jag är stor i en liten värld.
Betyder inte det att jag har vunnit.
Betyder inte det att det inte som småningom,
Kan komma någon större.
Liten svensk version (av mig) av Lost med Coldplay

När du släpper taget.

Det är inte när du är nere. Det är inte när du är ledsen. Det är inte när du känner dig så krossad som möjligt. Det är inte då du har släppt taget. Du är nere. Du är ledsen. Du känner dig krossad. Men. Du har ännu inte släppt taget. Och det finns fortfarande någon som kan sträcka ut en hand och hjälpa dig upp.
Det är inte förrän du har lämnat allt och gett upp hoppet om allt som du har trott på, det är inte förrän då du har släppt taget.

Trollskogen.

Hon drar händerna mot stammarna. Hon känner den blöta mossan och den smuliga barken under hennes hand, hon känner det så tydligt, som om det vore det enda hon någonsin hade känt och det enda hon kommer känna. Hennes fingertoppar blir mörkt bruna och mossan fastnar under hennes långa naglar. Den mjuka jorden pressas mellan hennes tår och hennes fötter sjunker ner mer och mer för varje steg hon tar. Hennes vita silkesklänning var full med hål och svarta fläckar. Hon hade för länge sedan glömt vad hon letade efter, var det hon letade efter kunde vara någonstans och varför hon skulle behöva det. Men varför skulle det spela någon roll? Hon var lycklig, men varför skulle hon inte vara det? Solen lös och gjorde hennes hud varm, lös in bland trädkronorna och gjorde den på natten mörka skogen ljus av glädje. Vad skulle kunna göra henne olycklig?

Efter att ha vandrat i ytterligare 20 minuter har hon nu gått ner i den grunda sjön som finns i den stora skogen. Hon står böjd över en naken kropp. Den döde mannens hud är blek och full av sår. Hon gråter. Hon gråter och hennes salta tårar faller ner på den redan blöta mannens bröstkorg. Mannen är hennes make och han har varit borta i en månad. Hur hon kunde glömma bort honom, vet hon inte. Hur hon kunde vara lycklig, tycker hon nu verkar omöjligt. Hur kan man glömma den man älskar och beundrar. Hur kan man glömma den man önskar all lycka...



Mad Art

En sak jag verkligen älskar är att man kan göra konst av i princip vad som helst. Man kan göra vad som helst hur vackert som helst.

Is
Knappar
2386899541_3dd1e7e9f5_o.jpg image by daniel_toh
Handskar
Bilderna är tagna från Google

You can take my breath away

Love is not fair.
Love is not great.
Not if love is what I feel.



Jag äger inte bilden

Ännu mer tjat om Husarö.

Jag vet inte hur jag ska förklara. Det känns så tomt. Ingenting är som förut. Varför lämnade jag paradiset? Jo juste, jag hade inget val. Jag blev förd bort från det. 
Jag är inte rädd för att jag aldrig ska träffa mina kompisar igen, det kommer jag göra. Det har jag gjort. Jag är rädd för att jag vet att jag inte kommer komma tillbaka, det skrämmer mig. Att veta att stället där jag var lycklig, är borta och kommer aldrig igen. Jag vill inte vara hemma. Jo förresten, jag vill vara hemma, hemma där jag verkligen hör hemma, för det är inte här. Verkligen inte. Jag vill hem, hem till Husarö.


Bilden är inte tagen av mig utan min kompis.

RSS 2.0