Jag...vänta. Jag kan inte tänka med musik. Så. Jag sitter(satt) och lyssnar(lyssnade) på Visa vid videns ängar. Den påminner mig om sommar. Jag ryser i hela kroppen. Jag fryser. Och antingen är det för att det är kallt, men det behöver inte vara därför. Ni vet när man inte känner sig verklig. Eller gör ni? Vet ni?

Det känns som en lek. Hela livet är en lek. Allt är bara på skoj. Eller inte skoj, för det är så allvarligt det kan bli. Men ingenting vi gör kommer påverka framtiden. Eller vaddå? Vaddå för framtid? Det finns ingen framtid. Nu är nu och det har det alltid varit, och det kommer det alltid att vara. Det finns inget annat än nu. Det finns ingen dåtid, för dåtiden är saga, berättelser, minnen. Det finns ingen framtid eftersom vi inte vet något om den. Vi vet inte något om det som inte finns. Det verkar rätt logiskt.

Nån gång, jag vet inte när, och jag vet inte vart. Men jag satt och diskuterade om framtiden med en kompis. Vi kom fram till att vi inte vet vad som händer i framtiden, att vi inte har någon aning. Vi kom fram till att livet är som att gå på en stig, fast baklänges. Vi kan bara hoppas att vi går rätt.

Men något måste väl styra det som ska hända det närmsta året. Ja, självklart. Jag bestämmer ju. En del. Jag vet vad som ska hända om ungefär en timma. Eller? Egentligen inte, jag vet inte vad som ska hända, jag kan bara anta. Jag antar att jag ska sitta på en buss om en timma. Men jag har ingen aning.

Vad är det som styr framtiden? Någon Gud?

Jag tror. Jag tror att Gud är framtiden. Som majoriteten av kristna säger, att man inte kan se Gud. Precis som framtiden, eller hur? Jag tror också att Gud är relation. För vad är det annars som drar mig till en människa, förutom lust och vilja? Det är något. Det är någonting som finns där, något som vill att jag ska träffa den här människan. Det är ödet. Ödet är Gud.

Så alltså, jag tror på ödet. Att det var meningen. Det finns en mening i det. Även om det handlar om din kompis död. Även om. Men det handlar om att tro också, inte på Gud, utan att tro på att saker är möjligt.

Som att din kompis överlver.