Jag saknar dig så mycket. Jag saknar dig så himla mycket! Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det jag vill göra är att krama dig, krama dig och aldrig släppa taget, det är vad jag vill göra. Det jag vill göra är att gå tillbaka i tiden. Gå tillbaka och säga hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag tycker om dig. Men det går inte, så det enda jag kan hoppas på nu är att du hör mig.

Först kände jag att jag överdrev. Att jag inte kände dig tillräckligt bra för att sörja. Men har förstått att det inte spelar någon roll. För jag vet att du tyckte om mig, det vet jag. Jag hoppas du vet att jag tyckte om dig med. Det hoppas jag verkligen.

Karolina, om du ser det här, då vill jag bara säga att du är så stark! Jag har aldrig träffat någon så stark som du! Du klarar vad som helst. Jag avgudar dig. Och tveka aldrig på att ringa mig.

Jack, det går inte att inte tänka på dig. Det går inte, även om jag för någon sekund skulle vilja skratta, så går det inte. Det är som om du hela tiden står brevid mig, eller sitter brevid mig vart jag än är. 

Och skolan Jack, hela skolan är en sorjeplats. Hela skolan sörjer. Hela skolan saknar dig. Människor som aldrig har pratat med dig gråter, de gråter Jack, för dig.

Många säger att du var en ängel, en ängel som Gud sände till jorden. Men att han sedan ångrade sig och tog dig tillbaks.

Jag vet inte om det låter hemskt, men jag tror på ett sätt det var meant to be. Att du var född för detta slut. Jag vet att det låter hemskt, jag ser det nu när jag läser det. Men det är det jag tror. Att du kom till jorden för att människor skulle lära av dig Jack. 

Jag saknar dig så hemskt mycket, herregud vad det gör ont.
Jag glömmer aldrig det sista du sa till mig,
Hejdå Ellen, bästavän! 

Jag svarade enkelt hejdå, och log.
Efter att Miriam och jag hela tiden kallat dig vår bästa vän. Var det, det absolut det bästa du någonsin kunnat säga till mig.
Men jag önskar jag hade sagt att du var bäst, och kramat dig.