ettmolnattnudda

Klicka HÄR

För den här bloggen kommer det bli lösenord på

Harry potter och dödsrelikerna del 2 har jag inte sett. Kommer förmodligen inte se den heller på ett tag. Jag har dessutom inte ens sett del 1. Grejen är den... Att jag är inte intresserad av Harry Potter, and it's not you, it's your personality. Nejmen ärligt, min gräns vid fantasy går nånstans vid pokémon! Eller möjligtvis twilight. När jag skulle läsa första HPboken så somnade jag typ, och det kanske berodde på att våra harry potter böcker som vi har hemma är helt utslitna, men om jag ska vara ärlig så... I dont think that was the reason. Star Wars kan jag väl lika gärna nämna när jag ändå håller på att tracka klassiker. Alltså va? 6 filmer eller hur många det nu är om en grön figur med roliga öron och hans vänner som försöker rädda galaxen. Inte min grej heller. May the force be with you.

Hejsan Hejsan och förlåt. Förlåt för jag inte skrivit. Förlåt för att jag övergav er. Men jag orkar inte blogga mer, speciellt inte på den här jävla emobloggen. Trackar mig själv lite, självklart. Jag vet inte, 2011 har varit pissjobbigt för mig och därför känns det ännu jävligare att trycka ner mig själv i ännu mer depp genom att ens ha bloggen. Men pga av mycket tankar och tristess så SKA jag fortsätta blogga, tyvär inte på denna himmelska (djävulska..?) blogg. Jag ska starta på nytt. Som ni kanske (?) märkt har jag inte heller bloggat något på min andra blogg...det är för att jag inte orkat det heller. MEN! Det ska jag börja med nu, men inte förrän jag skaffat en ny header med min nya frilla!

Så det får ni vänta och sukta efter, om det inte är så att ni redan känner mig och sett min frilla...

Kan ju berätta lite om veckan. Har varit trist, förutom att jag och mina kompisar var på Skansen i tisdags, vi kom till 10 i 10 innan det öppna, fuskade oss in med några som var först i kön, och fick riktigt bra platser. Jag tog foto med Månsan, pratade med Per Andersson och vinkade och skrek glatt till Veronica Maggio (fick tyvärr inte träffa henne efter eftersom hon var tvungen att dra, gjorde mig sad... :( ) 

Annars så...ja inte så mycket mer.
Vi kanske hörs snart!

- En lat jävle som inte orkar med mig själv och min lathet
- Rädd för fåglar
- Facebooknörd (men hey, vem är inte?)
- Väldigt lycklig just nu eftersom min lilla älsklingstjej är lycklig <3

Måste lyssna sönder en låt..

Nej jag dissar inte. Det gör jag inte. Jag har inte ens börjat skriva på min nya blogg om det är det någon nu skulle oroa sig för. Jag klurar just nu, franskaklur när den är som bäst...Och nu fick jag hjälp av käre Julia i min klass. Tack.

Fredagen var sorlig, begravningen var fin. Salem Al Fakir kom och sjöng den finaste sången. Sen satte han sig på sin plats och började gråta. Jacks mamma läste upp en finfin dikt, som var lagom. På alla sätt. Lagom allt. Den var perfekt(även om jag ogillar ordet perfekt)

Snart ska jag se Erik&Mackan, för de är riktigt sköna, och även om jag känner att jag aldrig kommer åstakomma något just nu, eller att något spelar roll, så får de mig alltid på glatt humör! Roliga pojkar.

Jag har bestämt mig för att köra på en ny blogg (höhö igen) men jag kommer nog ha kvar den här. Den nyare blir lite såhär...jaig, jag menar, den här bloggen är typ såhär, jaig mer såhär i mitt huvud. Såhär. Vi får se hur det blir, men håll utkik. Typ.

Jag saknar så himla mycket saker just nu, medan jag ser fram emot andra saker. Men nuet, är inte okej. Just nu skaver hela jävla min mun och det gör satans ont eftersom jag fick tandställning igår. En sak jag är pretty glad för är att jag börjar få ganska många besökare. Det är ju alltid kul. Välkomna hörni, hoppas ni stannar.

Det känns på något konstigt sett som om jag inte längre har någon framtid. Alltså att nästa vecka är det så, och veckan efter det är det så. Ja okej. Men det känns inte som om det kommer bli så. Jag kan känna att okej, på torsdag ska vi ha So prov, på torsdag ska vi ha spexfoto. Men nästa vecka känns tom, och inte för att jag inte har något att göra, utan för att...jag vet inte. Är det såhär det är att leva i nuet, eller vad?

Jag blev grymt ledsen när jag märkte att de har tagit bort ditt bord i entrén. Det var som om du fortfarande fanns i skolan. Men nu känns det som om du ska vara borta ur mitt huvud. Att skolan tycker att nu får det räcka. Men du försvinner aldrig.

Jag saknar dig så mycket. Jag saknar dig så himla mycket! Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det jag vill göra är att krama dig, krama dig och aldrig släppa taget, det är vad jag vill göra. Det jag vill göra är att gå tillbaka i tiden. Gå tillbaka och säga hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag tycker om dig. Men det går inte, så det enda jag kan hoppas på nu är att du hör mig.

Först kände jag att jag överdrev. Att jag inte kände dig tillräckligt bra för att sörja. Men har förstått att det inte spelar någon roll. För jag vet att du tyckte om mig, det vet jag. Jag hoppas du vet att jag tyckte om dig med. Det hoppas jag verkligen.

Karolina, om du ser det här, då vill jag bara säga att du är så stark! Jag har aldrig träffat någon så stark som du! Du klarar vad som helst. Jag avgudar dig. Och tveka aldrig på att ringa mig.

Jack, det går inte att inte tänka på dig. Det går inte, även om jag för någon sekund skulle vilja skratta, så går det inte. Det är som om du hela tiden står brevid mig, eller sitter brevid mig vart jag än är. 

Och skolan Jack, hela skolan är en sorjeplats. Hela skolan sörjer. Hela skolan saknar dig. Människor som aldrig har pratat med dig gråter, de gråter Jack, för dig.

Många säger att du var en ängel, en ängel som Gud sände till jorden. Men att han sedan ångrade sig och tog dig tillbaks.

Jag vet inte om det låter hemskt, men jag tror på ett sätt det var meant to be. Att du var född för detta slut. Jag vet att det låter hemskt, jag ser det nu när jag läser det. Men det är det jag tror. Att du kom till jorden för att människor skulle lära av dig Jack. 

Jag saknar dig så hemskt mycket, herregud vad det gör ont.
Jag glömmer aldrig det sista du sa till mig,
Hejdå Ellen, bästavän! 

Jag svarade enkelt hejdå, och log.
Efter att Miriam och jag hela tiden kallat dig vår bästa vän. Var det, det absolut det bästa du någonsin kunnat säga till mig.
Men jag önskar jag hade sagt att du var bäst, och kramat dig.

Jag har en idé om en kampanj där man fotar massa frivilliga tonåringar, utan smink och utan redigering. Där man visar att oavsett hur många finnar du har kan du fortfarande vara hur vacker som helst. Haha. Jag får lite skumma idéer ibland :)

Oskar är bra. Daniel är bra. Men Snook är bäst.

Du vet säker vem Oskar Linnros är, eller vem Daniel Adams Ray är. Men visste du att de har sjungit tillsammans? Förmodligen. Visste du om vilka Snook var innan de splittrades?

Min musikvärld vore perfekt om Kihlen och Big Danne kom tillbaka till Snook. De är grymma ensamma, men jag saknar Snook- jag som aldrig lyssnar på rap har äntligen lärt mig att älska det(eller...älska Snooks rap, rap som faktiskt har mening). Det var nog från Snook jag lärde mig att älska svenskt. Svenska låtar, artister, filmer, skådespelare. Jag vet att jag alltid tyckt att Oskar och Daniel låter (på deras röster) så svenska, och att det är så "riktiga svenskar" låter. Haha, och Danne som inte är född i Sverige. 
En av mina drömmar är att träffa Daniel och Oskar tillsammans med nån kompis. Det vore grymt!